Antroposofisk vårdfilosofi

Grundläggande för den antroposofiska vårdfilosofin är synen på att hälsa är mer än frånvaro av sjukdom. Vårdens krav på kvalitet och effektivitet kan stärkas genom att inte huvudsakligen se människan utifrån en biologisk – medicinsk sida, utan genom att vårda integrativt med fokus på hälsa. Allt fler forskningsstudier (1+2) visar hur tillfrisknandet påverkas av patientens livsvärld, dvs. upplevelsen av sin sjukdom, sitt liv och relationen till vården. Vårdens uppgift är att inte bara fokusera på att få bort sjukdom, utan att stärka friskfaktorer hos patienten (3).

Den tyske filosofen Hans Georg Gadamer (4) beskriver hälsa som ett ”omfattande tillstånd” och som ett tillstånd av harmoni med sitt eget själv. Inom den antroposofiska vårdfilosofin ses sjukdom som en obalans. Eftersom hälsa är ett omfattande tillstånd, så är också sjukdom det och kan inte reduceras till enbart biologiska komponenter. Hälsa är ett välbefinnande som inkluderar livslust, företagsamhet, engagemang och förmågan att glömma sig själv. Ohälsa är i grunden ett tillstånd av disharmoni även med det egna självet. Därför ses läkning som en process som berör självet och har den individuellt upplevda hälsan som mål. Svårare sjukdom leder ofta även till personliga kriser, läkning i sin tur kan leda till personlig utveckling som öppnar för ny inspiration.

Patienten har därför en stark ställning inom den antroposofiska medicinen. Den personliga berättelsen och upplevelsen av sjukdomen är viktiga för läkaren. Utifrån den görs i regel en helt individuell behandlingsplan som naturligtvis också innehåller nödvändiga skolmedicinska insatser. Ett viktigt första steg är att förstå och bekräfta patienten där den befinner sig i sin process för att sedan tillsammans hitta en väg till läkning där patienten också förväntas att bli aktiv.

Den antroposofiska medicinen är inte en traditionell kunskap som fogas samman med den moderna medicinen: den bygger i sig själv på det naturvetenskapliga synsättet, dvs, på vetenskap och beprövad erfarenhet. Metodiken att studera hälsa och sjukdom ur flera perspektiv grundar sig på ett samarbete mellan läkaren Ita Wegman (1876-1943) och antroposofins upphovsman Rudolf Steiner (1861 -1925) och har sedan dess utvecklats av tusentals läkare, forskare och terapeuter inom det som kom att kallas den antroposofiska medicinen. Redan från början betonas att den antroposofiska medicinen innefattar den moderna medicinens vetenskapliga metoder och det man kan veta genom dem (5). Men man såg en fara inom den medicinska utvecklingen: den skulle leda till en delning av kropp och själ, där forskningen och behandlingsmöjligheterna för kroppen kunde leda till en reducerad, biologisk syn på sjukdom och att inte heller psykologin skulle se de djupare sambanden mellan kropp och själ, utan endast studera själens samspel med hjärnan. Det var angeläget att bidra med en metod som i dagens språk kunde kallas för ”konsten att läsa kroppen som levd” där hela kroppen ses som besjälad. Detta görs i huvudsakligen fyra metodiska steg:

• Det första är kvantitativt och är det som skolmedicinen gör när man observerar symptom, mäter blodprov, röntgar osv. Det bidrar med fakta, gärna mätbara.
• Nästa steg använder en kvalitativ ansats: hur visar sig ett symptom, hur är sammanhanget mellan olika symptom? Det gäller att komma till en uppfattning om obalansen i sin helhet.
• I nästa steg studeras sambandet mellan kropp och själ i hälsa och sjukdom på ett noggrant sätt. Varje sjukdom kan studeras ur detta perspektiv.
• Som fjärde steg försöker man att närma sig betydelsen, som sjukdomen har för personen, vilka resurser som finns att skapa mening och läkning. Självet kan komma i disharmoni med både kropp och själ, men som ett existerande väsen kan det inte bli sjukt, bara förhindrat i sitt uttryck. Detta är en viktig etisk princip – inte minst i vården av funktionshindrade: och gamla. Deras innersta själv är lika friskt som någon annans.

Terapier och läkemedel bygger på denna mera komplexa syn på sjukdom och läkning. Metodiken tjänar också inte minst utvecklingen av den kliniska färdigheten hos medicinska professioner som en del i ett terapeutiskt bemötande. En typisk kommentar från patienter på Vidarkliniken som uttrycker sin upplevelse av vården är ”jag kände mig sedd och tagen på allvar som människa.”

För att uppnå hälsa krävs till en början ofta ett öppet lyssnande och bekräftelse från vården. När patienten känner sig ”sedd” skapas bättre förutsättningar för patientens eget engagemang och ansvarstagande.

Det börjar med kroppen, som inte enbart ses från ett biologiskt perspektiv: den är Du, den är ”levd”(6). Kroppen och upplevelsen av den hör ihop. Här finns mycket kunskap och erfarenhet i den antroposofiska medicinen som studerat sambandet av kroppsliga och själsliga uttryck i hälsa och sjukdom (7).

När man berör kroppen, så är man nära en person. Därför är beröring en form av kommunikation med en människa. Den är uttryck för en medkännande bekräftelse. På Vidarkliniken utförs dagligen s.k. rytmiska insmörjningar enligt Wegman/Hauschka (8) av omvårdnadspersonal. Man använder mest olika eteriska oljor i syfte att lindra symptom såsom smärta, oro, sömnsvårigheter, trötthet, spänningar osv. Utöver ett speciellt medicinskt syfte skapas närhet och trygghet. Det finns också två olika former av massage utvecklade inom den antroposofiska läkekonsten. De kännetecknas av mjuka rytmiska handrörelser som stimulerar och låter organismen svara. Internationellt finns goda erfarenheter med dessa terapier även med patienter på intensivvårdsavdelningar, barn, inom akutvård och kirurgi, i samband med cellgiftsbehandling, inom traumavården, i äldreomsorgen m.m.

En hel del forskning har bedrivits kring omvården och vårdresultat på Vidarkliniken (9+10+11). Alla studier visar på en långfristigt förbättrat livskvalitet och ett förbättrat hälsotillstånd efter vården på Vidarkliniken.

Det vi kallar för hälsa är resultatet av ständigt rubbade och återvunna balanser i kropp och själ. Varje dag innehåller påfrestningar för kropp och själ som i regel övervinns. Vi kan få en lättare sjukdom som innebär att balansen rubbas, men organismens egna resurser återställer den inom en viss tid. Vi kallar det för självläkning. Vid svårare sjukdomar finns också denna självläkningstendens, men nu räcker den inte till. Det behövs ”läkemedel”.

Konventionella läkemedel består i regel av isolerade kemiska substanser med bestämda effekter. De kan åstadkomma mycket, t ex att döda bakterier, undertrycka en inflammation, ta bort smärta osv. Effekten beror alltid på att man påtvingar organismen en förändring i sin fysiologi och att man får oönskade effekter – biverkningar – eftersom organismen har en tendens att reagera som en helhet.

En komplettering är läkemedel som försöker stödja organismens egna ansträngningar till läkning. Deras effekt är alltså den stärkta självläkningen. Det är med detta syfte de kompletterande antroposofiska läkemedlen har utvecklats. Man tar vara på en del kunskaper inom den traditionella medicinen, men i allt väsentligt bygger utvecklingen och användningen av antroposofiska läkemedel på en ny, integrerad syn på den komplexa självläkningsförmågan.

Läkemedlen består av komplexa substanser ur mineral- och växtriket och från vissa djur. De är alltså inte isolerade substanser, utan helheten i ett biologiskt sammanhang bibehålls ,för att bättre passa in i organismen som helhet och det komplexa i dess självläkningsförmåga. Substanserna bereds i speciella farmakologiska förfaranden och håller högsta kvalitet. Läkemedlen förskrivs av läkare tillsammans med nödvändiga konventionella mediciner och utgör då ett komplement. Läkaren tar ansvar för medicineringen både med konventionella och antroposofiska läkemedel så att en hög patientsäkerhet garanteras.

De mest kända antroposofiska läkemedlen utgörs av mistelextrakt, som använts sedan 1920-talet som kompletterande behandling vid cancer. I Sverige är mistelpreparaten Iscador och Helixor registrerade som läkemedel för palliativ behandling av cancersjukdomar med syfte att uppnå symptomlindring och en förbättrad livskvalitet. Internationellt hör de till de mest förskrivna preparaten och i flera europeiska länder har de en utbredd användning även i tidiga stadier av cancersjukdomar. Givet deras popularitet bedrivs ett omfattande forskningsarbete kring bl.a. effekt, oskadlighet och verkningsmekanismer och hundratals studier har redan publicerats (12+13).

Konstnärliga terapier, där patienten aktivt arbetar med till exempel rörelse, musik, form eller färg, ordineras i samråd med patienten för att hjälpa till med den känslomässiga bearbetningsprocessen av sjukdomen. Konstnärliga uttryck handlar om att på ett högst individuellt sätt kommunicera sådant som kan vara svårt att fånga med språket. Den konstnärliga aktiviteten, och engagemanget den medför, kan också avleda smärta, ge kroppslig värme och förbättra andningen. Terapeuterna är utbildade i att kunna följa och leda en konstnärlig terapeutisk process så att den utvecklar patientens egna intentioner. Patienten kan öva upp färdigheter på ett känslomässigt plan, som avgränsning, mod och initiativtagande och därigenom få insikter och hjälp att bearbeta sina egna begränsningar. Syftet med terapierna är uteslutande att patienterna ska befinna sig i en läkande process, och har ingenting med konstnärliga prestationer att göra. Patienten ska få en upplevelse av kreativitet, personlig utveckling och av att själv kunna påverka sin situation. Konstnärliga terapier används ofta för att hjälpa patienter med kroniska och långvariga sjukdomar, där de kan skapa en mening och en väg framåt för patienten i en svår livssituation.

Såväl internationellt som i Sverige framstår några områden där den antroposofiska medicinen är särskilt etablerad och beforskad.

• Omhändertagande av barn. Studier i Sverige och internationellt visar lägre stressnivåer och minskat förekomst av allergier hos barn som växer upp med en s.k. antroposofisk livsstil (14+15+16).
• Minskad antibiotikaförskrivning, främst till barn, möjligen till följd av välutvecklade kunskaper i omhändertagande och vård av barn med infektioner som har väckt internationell uppmärksamhet. Här finns stor erfarenhet av enkla framförallt yttre behandlingar såsom omslag med olika natursubstanser som pålitliga hjälpmedel (7).
• Rehabilitering av patienter med kronisk smärta och stressrelaterad ohälsa, men även andra kroniska sjukdomar. Svenska studier visar på bl.a. hälsoekonomiska vinster i samband med vård på Vidarkliniken (17).
• Vård och rehabilitering av patienter med cancerdiagnoser där framförallt mistelanvändningen är mycket utbredd internationellt. En svensk studie gjordes där vården på Vidarkliniken jämfördes med enbart konventionell vård (11).
• Palliativ vård, vård av döende människor och omvårdnaden generellt är mycket uppskattat. Särskilt kring omvårdnaden finns det mängder med studier både i Sverige och internationellt (2).

Vidarkliniken har genom åren varit en inspirationskälla för sjukvården med otaliga studiebesök, föredrag och kurser för sjukvårdspersonal. Även många grupper från allmänheten, arkitekter, internationella grupper m.fl. har besökt Vidarkliniken och föreläsare från Vidarkliniken har medverkat i många offentliga konferenser och evenemang. Den antroposofiska vårdfilosofin är öppen för utveckling i samverkan och flera projekt har utförts tillsammans med andra vårdgivare och universitet.

Förutom vård bedriver Vidarkliniken också utbildning i antroposofisk medicin för läkare, sjuksköterskor, terapeuter och andra medicinska professioner. För legitimerade yrken erbjuds utbildning som fortbildning. Kompetenskraven i antroposofisk medicin följer internationella kriterier och certifieras. För icke-legitimerade terapeuter till exempel konstterapeuter, finns grundutbildningar i Sverige som idag drivs av egna huvudmän. Även för dessa kategorier erbjuder Vidarkliniken fortbildningskurser. I samband med övergången till Vidar Rehab kommer större delen av utbildningen att förläggas till Järna Akademi.

Antroposofisk medicin är den äldsta formen för integrativ medicin* i Europa och finns nu spridd över stora delar av världen. Det finns runt 30 000 föreskrivare av antroposofisk medicin i Europa, ca 4 800 fullt utbildade antroposofiska läkare och ca 2 200 vårdplatser.

I flera länder ingår den i den offentliga sjukvården såväl i sluten som i öppen vård, barn- och äldreomsorg. Det finns läkare med kompletterande antroposofisk utbildning i ett trettiotal länder. Inriktningen har en stor utbredning och en stark position i länder som Tyskland, Schweiz, Österrike, Holland och Brasilien, Chile m.fl. där den ingår i respektive lands offentliga sjukvård. I Tyskland och Schweiz har antroposofisk medicin nått allra längst i utvecklingen mot en etablerad vårdform. I bägge länderna finns ett antal stora, antroposofiskt inriktade akutsjukhus och sjukhuset i tyska Herdecke, nära Dortmund, fungerar dessutom som universitetssjukhus för det ansedda universitetet Witten/Herdecke. Ett ytterligare stort område är omhändertagandet av funktionshindrade barn och vuxna världen över där pedagoger samverkar med medicinska professioner som också är utbildade i antroposofisk medicin. I Norden finns en utbredd rörelse för omhändertagande av funktionshindrade barn och vuxna, men bland sjukhusen är det än så länge bara Vidarkliniken, nu Vidar Rehab, som kombinerar skolmedicin med antroposofisk medicin.

1. Sigurgeirsdottir, J & Halldorsdottir, S(2008). Existential struggle and self- reported needs of patients in rehabilitation. Journal of Advanced Nursing. Vol.61. No 4. Pp384-392
2. Arman, M., Alvenäng, A., (2013). Caregiving for existential wellbeing: existential literacy. A clinical study in an antroposophic healthcare context. IPDJ International Practice Development Journal, Vol. 3, nr 1, 1-15
3. Dahlberg, K & Todres, L (2009): Lifeworld-led healthcare is more than patient-led care: an existential view on well being. Medical health care philosophy. Vol 12(3):265-71.
4. Gadamer (2003): Den gåtfulla hälsan: essäer och föredrag. Dualis Förlag, ISBN: 9789187852404.
5. Steiner R, Wegman I (1925): Grunderna för hur Antroposofin berikar Läkekonsten, svenska: Kosmos förlag, 1978, sid 13,ISBN 91 970138-5-4.
6. Dahlberg, K & Todres, L (2009): Lifeworld-led healthcare is more than patient-led care: an existential view on well being. Medical health care philosophy. Vol 12(3):265-7
7. Heine, R (2014): Antroposophische Pflegepraxis. Salumed Verlag, ISBN: 978-3-9815535.
8. Layer, M (2014): Praxishandbuch in Rhythmischen Einreibungen nach Wegman/ Hauschka. Verlag: Hans Huber ISBN: 9783456835914.
9. Arman M et al (2010): Anthroposophic health care in Sweden – A patient evaluation, Complementary Therapies in Clinical Practice, 17(3):170-8.
10. Arman, M et al (2008). Antroposophical Health care; Different and home-like. Scandinavian Journal of Caring Sciences, Vol 22(3): 357-66.
11. Carlsson M et al (2004): Evaluation of Quality of Life/Life Satisfaction in women with breast cancer in complementary and conventional care. Acta Oncologica, vol. 43, no. 1: 27-34.
12. Kienle GS, Kiene H. (2012): From reductionism to holism: systems-oriented approaches in cancer research. Global Advances in Health and Medicine 2012; 1(5):68-77.
13. Tröger W et al (2013): Viscum album [L] extract therapy in patients with locally advanced or metastatic pancreatic cancer: A randomised clinical trial on overall survival. Eur J Cancer. 49:3788–3797.
14. Swartz, J (2014): Allergy, Stress and Sense of Coherence in Families with Children living in accordance with an Anthroposophic Lifestyle. PhD thesis. Uppsala Universitet.
15. Alm, J et al (1999): Atopy in children of families with an anthroposophic lifestyle. The Lancet, 353: 1485-1488.
16. Flöistrup H et al (2006): Allergic disease and sensitization in Steiner school children. Journal of Allergy and Clinical Immunology, vol. 117, no. 1: 59-66.
17. Sundberg T et al (2014): Opposite drug prescription and cost trajectories following integrative and conventional care for pain-a case-control study, PLoS One. 9(5):96717.

Här finns bara några av många möjliga referenser angivna. Den som är intresserad av forskning kan hitta hundratals studier via vanliga medicinskt – vetenskapliga kanaler.