Kategori: Vård

Genom att integrera konventionell och antroposofisk vård får patienterna tillgång till en extra stor verktygslåda för att nå bättre hälsa. Den här integrativa vården inkluderar hela människan som en odelbar helhet – det kroppsliga, själsliga, sociala och existentiella – och det innebär också ett mycket öppet lyssnande på patientens behov och situation. Det berättar Linn Rönne och Nadia El Madani, som är sjuksköterskor på Vidar Rehab.

Viktigt att bli sedd

Den antroposofiska läkekonsten kan sägas stå på tre ben – omvårdnad, terapeutiska behandlingar och medicinska behandlingar – och är egentligen en fusion mellan konventionell och antroposofisk medicin. Det är en inriktning som finns i många länder och erbjuds idag på minst 25 sjukhus i Europa. Helhetssynen på människan och den goda omvårdnaden är grundläggande här, liksom en stor lyhördhet för patienten som individ.

– Det är viktigt för många patienter vi möter på Vidar Rehab. För att uppnå hälsa är vår erfarenhet att det till en början ofta krävs ett öppet lyssnande och bekräftelse. När patienten känner sig ”sedd” skapas bättre förutsättningar för patientens eget engagemang och ansvarstagande, säger Linn Rönne.

Patienternas egna berättelser ges stort utrymme och är även en avgörande utgångspunkt i omvårdnadsarbetet. Känslan av att vara sedd främjas på Vidar Rehab på en rad olika sätt av läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, konstterapeuter, massageterapeuter, läkeeurytmister, sjukgymnaster, kökspersonal, badterapeuter – alla i en gemensam vårdkultur.

Extra många verktyg för hälsa

Vidar Rehab erbjuder rehabilitering av patienter med bland annat stressrelaterad ohälsa, kronisk svår smärta samt patienter med cancerdiagnoser som genomgått cancerbehandlingar.

– Den genomgående intentionen är att stärka det friska i människan, vilket brukar kallas ett salutogent synsätt. Den antroposofiska helhetssynen är ett viktigt redskap för oss och hjälper ofta patienter att återfå en individuell balans i livet på vägen till hälsa, lindring och bättre livskvalitet, säger Nadia El Madani.

Som sjuksköterskor inom integrativ, antroposofisk vård har Linn och Nadia extra många verktyg att arbeta med. Det ger flera vägar till hälsa. Utifrån en bas av beröring och stödjande samtal har man förutom sedvanlig omvårdnad också möjlighet att ge patienter exempelvis olika former av omslag, fotbad, insmörjningar, kompresser samt ordinerade antroposofiska och konventionella läkemedel.

– Vi följer patientens väg hos oss, vi stöttar en balanserad dygnsrytm och följer upp och utvärderar deras kroppsliga och själsliga omvårdnadsbehov. Fokus i vårt arbete är att vara lyhörda för att varje människa är unik, så att vi på bästa sätt kan ge individuell vård, säger Linn Rönne.

God omvårdnad är integrativ

Omvårdnad har egentligen varit integrativ ända sedan Florence Nightingales dagar och sjuksköterskeyrkets födelse. Forskarna Kreitzer och Koithan sammanfattade för några år sedan några grundläggande principer för integrativ omvårdnad. Bland annat handlar de om en helhetssyn på människan, att hon har en medfödd kapacitet för hälsa och att naturen har återuppbyggande egenskaper. Vidare att integrativ omvårdnad är personcentrerad och relationsbaserad, att den använder den fulla bredden av terapeutiska metoder för att förstärka hälsoprocesser samt att fokus ligger på hälsa och välbefinnande.

– Vi som är legitimerade sjuksköterskor och omvårdnadspersonal på Vidar Rehab arbetar utifrån dessa principer sedan drygt 30 år tillbaka, alltså långt innan de blev formulerade, berättar Nadia El Madani.

– När det gäller omvårdnaden är det kanske främst helhetssynen och vårdandet med en tydlig själslig och existentiell ansats som kännetecknar Vidar Rehab. Det här framställs ibland som kontroversiellt i debatter, men bör vara en självklarhet, menar Linn Rönne.

Att ha en helhetssyn i vården är egentligen varken främmande eller kontroversiellt om man tittar på officiella avsiktsförklaringar kring vård och hälsa. Det är exempelvis grundlagt i svensk sjuksköterskeförenings ”Värdegrund för Omvårdnad”, där människan beskrivs som en enhet av kropp, själ och ande. I en folkhälsopolitisk proposition (”En förnyad hälsopolitik”) redan för 10 år sedan kan man läsa att ”Människan har såväl kroppsliga som själsliga och andliga behov. Denna helhetssyn på mänskliga behov utgör utgångspunkten för en förnyad folkhälsopolitik”. Existentiell hälsa är överhuvudtaget något som det på senare tid pratas alltmer om i vård-Sverige, även om praktiken kanske inte riktigt har hängt med. Internationellt har Världshälsoorganisationen WHO sedan länge efterlyst mer samarbete med den integrativa vården och även pekat på de själsliga hälsodimensionerna.

Patienter som hjälps till djupare kontakt med sig själva får ofta lättare att hantera kronisk smärta och en del av dem blir även helt av med smärtan. Själsligt och existentiellt välbefinnande är en viktig väg till ökad hälsa, menar Linn Rönne, som är sjuksköterska på Vidar Rehab och magister i folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet.

Hon har i en magisterstudie nyligen tittat närmare på processerna bakom själslig/existentiell hälsa och välbefinnande hos en grupp kvinnor med långvarig smärta. Kvinnorna hade då genomgått rehabilitering med integrativ inriktning på Vidar Rehab.

De djupintervjuade kvinnorna kunde beskriva en rad faktorer som gav ökat själsligt välbefinnande, och som i sin tur upplevdes förbättra övriga hälsoaspekter. Vid analysen av intervjuerna framträdde att antal teman i kvinnornas upplevelser. Det handlade bland annat om en läkande miljö och omgivning, att bli kärleksfullt omhändertagen, att få kontakt med sitt inre via kroppen och att kunna möta sig själv och bearbeta sin egen historia. Centralt för patienternas upplevelser var också känslan av att kropp och själ är en odelbar helhet där de olika dimensionerna av individen, inklusive smärtan, hänger ihop och påverkar varandra synergiskt.

Djupare kontakt med sig själv kan hjälpa smärtpatienter

Det här stämmer också väl med Linn Rönnes erfarenheter som sjuksköterska. Patienternas upplevelse av existentiellt välbefinnande påverkar smärtan, och är en viktig hälsofaktor även för patientgrupper med andra problem än smärta.

– Många får en annan inställning till sin smärta, den blir lättare att hantera. Det är vanligt att smärtan minskar och en del patienter säger att smärtan helt har försvunnit och de är ofta förvånade över det. En patient sa exempelvis att ju mer kontakt jag får med själen och ju mer jag lyssnar till mig själv, desto mer försvinner smärtan. En del patienter kan dock tillfälligt få förvärrad smärta när man ”lyfter på locket”,
men sedan brukar detta bli bättre, berättar Linn.

Det här handlar om patienter med exempelvis migrän, fibromyalgi, smärtor i ländrygg, nacke och axlar, smärtor i leder, med mera. Smärtor kan förstås ha rent fysiologiska orsaker. Men det är enligt Linn inte ovanligt att smärtor har kopplingar till obearbetade känslor, trauman och emotionella mönster. Därför kan det fungera läkande att öppna upp en djupare kontakt med sitt själsliv och sin livshistoria.

– Det innebär en makt att kunna läka och stärka sig själv och inte vara helt beroende av en ordination eller remiss. Att arbeta med sin egen historia och sitt inre är något som är gratis och som man kan göra själv. Vi på Vidar Rehab hjälper patienterna med olika former av stöd i den resan.

Att smärtor lindras när det själsliga välbefinnandet ökar verkar vara oberoende av om patienten är skeptisk till detta eller inte. Man behöver alltså inte i förväg vara övertygad, men en öppen inställning kan underlätta processen.

– Det handlar om vad man som patient faktiskt möter i rehabiliteringen här. Man möter främst sig själv, och det är därför det fungerar ganska universellt. Det här verkar också fungera vid många olika typer av smärtdiagnoser. Många patienter upptäcker här för första gången att de har en själslig komponent i sin smärta, vilket är något de i regel inte har reflekterat över tidigare, säger Linn Rönne.

Det här är viktigt för patienterna

Vad är det då konkret som skapar detta läkande, själsliga och existentiella välbefinnande? Vad är det egentligen som sker hos patienten? Linn Rönne pekar här bland annat på det mänskliga utbytet, den fysiska beröringen och vårdmiljön.

– Det har stor betydelse för många patienter att bli omhändertagen av någon på ett autentiskt sätt. Det rör sig om mellanmänskliga möten med respekt och acceptens utan villkor, där patienterna får känna sig trygga och får utrymme att vara arga, sårbara, glada eller vad som helst. Att bli lyssnad på och hållen i handen, omstoppad osv – det blir vad man kan kalla för ett ”kärleksfullt hölje” för patienten.

De fysiska beröringarna är ofta viktiga, menar Linn. Beröring från andra människor kan göra att man kommer i närmare kontakt med sina känslor. Patienter beskriver olika upplevelser av den fysiska beröringen, exempelvis vid de olika insmörjningar som kan ingå i rehabiliteringen. Det är också väl känt att beröring utsöndrar ”lugn-och ro-hormonet” Oxytocin, vilket främjar mycket som har med hälsa att göra, till exempel avslappning, näringsupptag med mera. Att på ett fysiskt sätt skapa djupare kontakt med sitt inre kan man också åstadkomma med rörelseterapier, exempelvis läkeeurytmi.

Något som många patienter vittnar om är betydelsen av en lugnande vårdmiljö utan en massa vardaglig stimuli som vi normalt utsätts för.

– Vi har en policy om att telefoner ska vara avstängda, och patienterna har inte tillgång till internet, tv och radio. Det kan bidra till att patientens medvetande inte blir distraherat av externa informationsflöden, och då kommer man lättare i kontakt med ett inre informationsflöde, säger Linn Rönne.

Många vittnar också om att en naturnära miljö med dess stillhet och skönhet bidrar till att man får djupare kontakt med sig själv. Detsamma gäller också upplevelserna av skönhet i inomhusmiljöns färger, arkitektur och konst.

– Det verkar överlag som patienterna behöver fylla på eller lägga till saker som de inte haft tidigare, exempelvis skönhetsupplevelser, beröring, lyssnande, att göra något kreativt med mera. Men man kan också behöva undanröja saker, bland annat yttre stimuli och distraktion, för att upptäcka och kunna ta tag i sådant i sitt inre som man inte tagit itu med tidigare, menar Linn.

Vad kan folk i allmänhet lära av de här kopplingarna ni ser mellan existentiellt välbefinnande och hälsa?

– Det som de intervjuade patienterna beskriver är att ju fler dimensioner av sig själva man möter, desto bättre förutsättningar för hälsa får man. När patienter funderar på varför man blivit sjuk visar det sig ofta att signalerna egentligen kom tidigt, men att de själva då inte har lyssnat på dessa. Genom att försöka ha kontakt med hela sig själv kan man förebygga ohälsa. Det kan ge en större arena för att praktisera egenvård, och större makt över den egna hälsan, säger Linn Rönne.

Källa:
Vägar till ökad hälsa. Upplevelsen av själsligt och existentiellt välbefinnande.
Linn Rönne-Petersén, Mittuniversitetet.

Rörelseterapin läkeeurytmi hjälper ofta patienter i rehabilitering att bygga upp en stärkande känsla av helhet mellan kropp och själ och att få en ökad tillförsikt att kunna påverka sin situation. Det är ett par av flera positiva patientupplevelser som framkommer i två studier som utförts på Vidar Rehab.

Läkeeurytmi är en terapiform som används främst inom den antroposofiska vården och som ges av terapeuter med flerårig utbildning. Med fokuserade, mjuka rörelser utforskas kroppens möjligheter att ge uttryck för inre upplevelser och att kommunicera dem. Genom det egna rörelseuttrycket tilltalas och integreras här patientens tankar, känslor och vilja. Övningarna kan inrikta sig på andning, cirkulation och koordination där syftet är att bidra till balans, harmoni och helhetskänsla. En viktig poäng är att patienten själv är tydligt aktiv i terapin och på så sätt medvetet närvarande i de egna rörelserna.

INTEGRITET OCH SUNDARE GRÄNSSÄTTNING MOT OMVÄRLDEN

Hur patienter upplever läkeeurytmi har man nyligen tittat närmare på i två studier där man har intervjuat patienter med utmattningssyndrom respektive patienter i rehabilitering efter cancerbehandlingar.

– Genom läkeeurytmi upplever många patienter en tydligare jag-närvaro och gräns gentemot omvärlden. Det bidrar till en integritet och en känsla av att man själv kan påverka sin livssituation i mötet med andra människor och inte bli styrd av omvärldens krav, berättar läkeeurytmisten Elisabeth Broager Grön, som intervjuat patienter med utmattningssyndrom.

Hon menar att med denna ökade integritet kan patienten också bättre möta omvärlden och återgå till arbetsliv och socialt liv istället för att isolera sig som många utmattade gör. I läkeeurytmi förbinds det inre och yttre, och patienten blir mer varse sig själv som individ.

För den här patientgruppen framtonar flera aspekter av hur de upplevde läkeeurytmin. Det handlar om interaktionen mellan rörelserna och de inre processerna, dialogen mellan patientens inre och hennes omvärld, samt hur rörelserna stimulerar läkningsprocessen. Vanliga resultat för patienter med utmattningssyndrom är bland annat att man genom läkeeurytmin får en sundare gränssättning mot omvärlden, klarare insikter om sitt tidigare förhållningssätt, ökad tillförsikt och ökad tillit kring att själv kunna påverka sin egen hälsa.

HJÄLPER PATIENTER ATT KOMMA IGÅNG IGEN

Även för patienter i rehabilitering efter cancerbehandlingar handlar upplevelserna av läkeeurytmin bland annat om en helhet mellan det kroppsliga och själsliga. Det här är patienter som ofta har genomgått tuffa behandlingar och kan bära på svåra existentiella frågor.

– Genom att terapin bygger på egenaktivitet känner många sig starkare och är inte bara offer för sin situation. De känner att de kan göra något åt sin livssituation genom att bygga upp det friska i sig själva. Detta kan bidra till att många patienter kan komma igång igen, berättar läkeeurytmisten Annica Alvenäng, som intervjuat patienter i cancerrehabilitering.

Hon säger att en viktig poäng med läkeeurytmi är att man kan skapa närvaro och positiva upplevelser och att det tilltalar hela människan och det friska i patienten. Hon berättar att läkeeurytmi ofta gör att patienterna känner sig varma och lätta i kroppen. Många patienter har rörelseproblem och biverkningar från cancerbehandlingar. De upplever förbättringar av kroppsliga problem, vilket i sin tur också påverkar det själsliga. Patienter upplever ofta även en ökad närvaro och rörelseglädje. Ytterligare en positiv aspekt på upplevelserna av läkeeurytmi har att göra med mening och syfte med livet, andlig kontakt och medvetenhet.

– Läkeeurytmin tycks ge möjlighet att överbrygga diskrepansen mellan kropp, själ och den existentiella dimensionen och ge ökad möjlighet att uppleva sig själv som en helhet. Det kan vara ett viktigt hälsofrämjande bidrag för patienter i cancerrehabilitering, säger Annica Alvenäng.